Hoppa till huvudinnehållet

Håkan Svärdman, pensionsexpert FTF

Hyggliga pensioner ska vara en exklusivitet för alla

Utmaningen vi står inför idag är att eliminera de sista resterna av fattigdom hos äldre och samtidigt uppgradera dagens pensionssystem, skriver Håkan Svärdman.

När min morfars morfar, Jakob Svärdman, pensionerades som banvakt vid Statens Järnvägar år 1900 fick han en tjänstepension på 561 kronor per år. Han tillhörde en exklusiv skara i Sverige där de allra flesta jämnåriga med honom var fattiga på grund av avsaknaden av både tjänstepension och allmän pension. Även om hans pensionen inte garanterade några sötebrödsdagar, var den riktigt hygglig jämfört exempelvis med villkoren för en dräng vars årslön uppgick till 496 kronor och till 276 kronor för en piga. Början till en förändring togs när den allmänna pensionen infördes 1913.

Idag är bilden en helt annan. Generellt skulle man kunna säga att vi tar med oss de inkomstskillnader vi har under vårt yrkesliv in i vårt pensionärsliv. Därför är det inte överraskande att bland dagens 2,2 miljoner människor med allmän pension hittar vi drygt 70 miljardärer, en majoritet med goda ekonomiska villkor, och omkring 245 000 personer (162 000 kvinnor och 83 000 män) som lever på en inkomst under gränsen för fattigdom. Både bland kvinnor och män är det i synnerhet ensamstående som är fattiga. Det stora flertalet fattiga pensionärer har ofta både garantipension och bostadstillägg och vissa fall även äldreförsörjningsstöd. Detta räcker emellertid inte för att de ska komma över gränsen för relativt låg ekonomisk standard, vilket motsvarande 12 700 kronor per månad efter skatt förra året.

Trots att en stor grupp pensionärer ligger under gränsen för fattigdom är andelen pensionär som saknar kontantmarginal eller upplever ekonomiska svårigheter lägre än exempelvis personer i åldersgruppen 55 till 64 år. Mellan 10–13 procent av pensionärerna i åldrarna 65–74 år uppger att de saknar kontantmarginal och knappt 1 procent upplever ekonomiska svårigheter med att exempelvis att betala bostadskostnaderna, el, telefon eller liknande. Motsvarande andel för åldersgruppen 55 – 64 år är drygt den dubbla.

SCB visade nyligen att den ekonomiska standarden för de som nyligen gick i pension förbättrades jämfört hur deras situation såg ut när de var i åldrarna 50 till 59 år. Av årskull 1949 hade 83 procent högre ekonomisk standard 2016, då de var 67 år, än de hade 1999 som 50-åringar. För årskull 1948 var motsvarande andel 78 procent och även för dem födda 1943–1947 var andelen högre än 50 procent. För dem födda 1940–1942 hade cirka 45 procent en högre ekonomisk standard 2016 än 1999.

Standardförbättringen förklaras av att 40-talisterna hade många år med stigande reallöner mellan 1999 och året de gick i pension. En bidragande orsak till standardhöjningen var att hemmaboende barn flyttade hemifrån när föräldrarna var en bit över 50 år. Förvisso sänktes inkomsten vid pensioneringen, men de flesta kunde bibehålla samma ekonomiska standard vid 70 års ålder som de hade när de var 56 år.

Den stora majoriteten av dagens pensionärer har följaktligen en god ekonomisk situation. Den vilar emellertid inte enbart på deras pension utan också på inkomster från besparingar, arbete, och fastigheter. Det blir också allt vanligare att pensionärer har kvar en fot i arbetslivet samtidigt som de tar ut hel ålderspension efter 65-årsdagen. Året efter att de har gått i pension har de i genomsnittlig årsinkomst på 60 000 kronor från arbete.

Förmögenhetsstatiken uppdateras inte längre sedan förmögenhetsskatten avskaffades, men på basis av de senaste uppgifterna kan man uppskatta att den genomsnittliga nyblivna pensionären har en förmögenhet på drygt 1 – 1,5 miljon kronor. Det betyder att pensionärer som kollektiv tillhör landets mest förmögna grupp. Men merparten är bundet i bostaden och en mindre del i besparingar, vilket kan göra det svårt att använda förmögenheten till konsumtion och därmed förstärka vardagsekonomin.

Om ordet pensionär var synonymt med fattigdom för hundra år sedan kan vi dag konstatera att ordet endast ger en fingervisning om att det handlar om en person som lyfter pension, men vars levnadsvillkor är lika mångskiftande som för den yrkesverksamma befolkningen.

Utmaningen vi står inför idag är att eliminera de sista resterna av fattigdom hos äldre och samtidigt uppgradera dagens allmänna pensionssystem för att undvika att hyggliga pensioner återigen blir en exklusivitet, som på Jakobs tid. 

Håkan Svärdman

Senast uppdaterad: